Prinsarna

När man är sjuk blir man kanske lite mer känslig, eller inte. Jag tänker bara mer på dom.
Mina tre prinsar som jag saknar så mycket att jag gråter. Att tre så små människor kan göra ett sådant stor intryck  på mig.
Jag sakner dom hela tiden, tänker på dom flera gånger varje dag.
Ångesten över att inte vara där med er är så himla jobbig, hur kunde jag lämna er?

A: Mamma, varför kan inte Anna komma hit på morgonen och sen åka till hennes föräldrar i sverige och sova. Det är ju inte så långt att åka?!
Det är så fint sagt att jag gråter varje gång jag tänker på det, jag saknar er så mycket!

Nu ska vi snart ha 1 vecka tillsammans, och jag ska njuta av varje sekund. Jag ska krama er, pussa er, leka med er, skratta med er och bara ha roligt med er. Jag ska inte ens orka bli irriterad på er. Jag ska bara skratta och gosa med er.

Sen kommer ytterligare tre veckor utan er. Sen har vi 3 veckor tillsammans igen...Då har jag lovat Alexander att åka till skansen. Myspys!

Jag saknar er så himla mycket Alexander, Fredrik & August!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0